Granar under barret

Ibland får jag bara pippedill på vissa saker. Som nu när jag julpyntar med granar högt och lågt.

Så här till exempel.

Allt började med de loppisfyndade håriga konerna. Bruna och murriga. Skulle bli fina i vitt tänkte jag och målade med en överbliven slatt grundfärg. 

Resultatet? Ser väl lite ut som ett samarbete mellan ortopeden och vägverket, men de är i alla fall inte bruna. 

Värmeljusstrutarna i metalltråd fick en dusch av kopparprayen och vändes upp och ner. Ser väl vem som helst att det är granar egentligen?

Jag har också vikt en bokgran. Biblioteket på skolan där jag arbetar brukar ge bort slitna böcker och då brukar jag plocka åt mig några för att kunna testa nya pyssel idéer. 

Om du också vill vika dig en fin bokgran, ta fram en bok som du aldrig mer vill läsa och ta bort pärmen.

Jag tog bort de första lite tjockare bladen också.

Sedan är det bara att börja vika varje blad.

Första vikningen.

Andra vikningen på samma blad.

Sedan är det bara att vika på så långt det går. 

Min bok hade ganska tjocka sidor så jag kunde bara vika 120 blad innan det blev för tight att vika in kanten snyggt mot bokryggen.

Skär bort eventuella återstående sidor och limma ihop första och sista sidan.

Nu har du gjort dig en bokgran!

Jag avslutade med att göra en topp- stjärna genom att limma ihop några sidor och stansa ut en stjärna med en figurstans. 

När jag fyllde år i sommras uppvaktades jag av bröderna och co med en hel drös figurstansar. Döm om min förvåning när jag insåg att jag inte hade en endaste liten stjärna samlingen. En väldigt bra ursäkt för ett besök till stadens hobbybutik! Då kom det med några papperskoner också. En av dessa fick sig en knappkostym och får tjänstgöra som knappgran hela julen.

Ha en riktigt fin fjärde advent nu!

Kram Evelina

Nedräknings- uppstart

Då var dax igen, nedräkningen kan börja! Första december. Tindrande ögon och julpirriga kroppar. På barnen alltså. Jag är faktiskt vuxen och då, då..... 

Längtar man precis lika mycket! När det kommer till jul blir jag nog aldrig riktigt vuxen.

Ett och annat julpynt smyger sig fram tillsammans med adventsstjärnor och polkagris- stinna adventsljusstakar. (Ja jag erkänner, jag är tillräckligt tokig för byta ut mossan mot polkagrisar. Enda kruxet är att de alltid är slut någon gång runt Lucia. Jag fyller på och fyller på, med det hjälper liksom inte.)

En liten krabat som fått komma fram ur julpyntslådan är snögubben som jag sydde för några år sedan. 

Några riktiga snögubbar ser det ju inte ut att kunna bli än på ett tag, så till lite tröst är han.

Beskrivning till snögubben återfinns i den här boken,

Har ett antal "Tilda" böcker. Finns så mycket fint att sy. Blev sugen på en tomte nu när jag plockade fram boken. Får se hur mycket tid vid symaskinen det blir före jul.

Om ni undrar varför min snögubbe ser lite moloken ut beror det på att han står instängd i en glasklocka.

Det är enbart för hans egen säkerhets skull. Katten tycks nämligen tro att det är en leksak avsedd för honom. Kanske får fixa en egen snöman till katt- busen i år?  

Kram

Lätt fånget, snabbt förgånget

Gillar smycken. Lite extra svag är jag för ringar. Tyvärr är det svårt att hitta ringar som passar fingrar av modell större. Nu är ju inte jag bangen att knåpa ihop en egen ring eller två. Har länge grunnat på hur jag ska göra själva ringen. De stommar som finns att köpa är liiite aningens små till mina tjockis fingrar. Klart fall av diskriminering av tjocka fingrar;) Grejen är att jag skulle vilja ha en modell som jag kan utgå från. På det sättet skulle jag inte behöva hitta på olika ringlösningar för varje idémodell som poppar upp i huvudet när jag minst anar. Så för ett par veckor sedan gick det upp ett Liljeholmens. Brett läderband som limmas ihop till rätt omkrets. Skarven superlimmade jag kant i kant på en liten metallbricka. 

Syns inte så där jätte tydligt på bilden hur jag gjort, men Ni är kloka och förståndiga människor så ni förstår ändå.

För att testa idén limmade jag på en snygg knapp.

Efteråt ångrade jag att jag inte sydde i en silvertråd i knapphålen. Går ju alltid bra att vara efterklok.

Idag hade jag ringen på mig i ungefär 32 minuter innan jag stoppade handen i jackfickan för att ta fram nycklarna och sedan var det ingen knapp på ringen något mer. Fast nu kan jag förstås sätta dit den där tråden... Eller så bestämmer jag mig för att en svart läderring är skitsnyggt.

Tröstar mig med att fundera på pimpning av helgens loppisfynd istället.

Ska konerna vara vita eller guldiga? Det är dagens huvudbry. Tur att det inte är värre saker jag behöver bry huvudkontoret med:)

Kram på er!

Nytt kräver nytt, eller man är inte äldre än man virkar sig.

För en tid sedan köpte jag mig en ny mobil. En god vän till mig sa en gång att mobilen är den mest kapitalförstörande varan. Så sant. Kostar hur mycket som helst och behöver bytas redan efter ett par år. Min gamla mobil, som jag haft i drygt två år, började göra som den själv ville. Bland annat ringde den upp personer i min kontaktlista samtidigt som jag pratade med någon annan. Kunde bli väldigt komiskt ibland, men för det mesta bara pinsamt.

Så om inte för min skull, så för alla andra som någon gång gjort misstaget att ge mig sitt nummer var det hög tid för en ny. 

Valet föll på Sonys nya Xperia i en härlig turkos färg. Ska du ha den i svart eller vitt frågade den 20-åriga tjejen i kassan och såg väldigt skeptiskt på mig när jag istället bad om en turkos. Var tydligen 25-årsgräns på den färgen. Ska du inte ha något skal sa maken som var med som teknisk support. Du är galen sa jag, då syns ju inte färgen. 

Men något slags skydd är ju bra att ha, inte minst när nallen slänger runt i handväskan, modell flyghangar. I det längsta försökte jag få låna sonens mobilfodral som jag virkade åt honom strax efter jul och som han sällan använder.

Tycker nog att mammor kan ha mobilfodral som ser ut som en glad Minion. Nej du, sa sonen, gör dig ett eget med blommor eller nåt. Det passar dig bättre. Var tydligen någon åldersgräns på Minioner också. Det är inte lätt att bli gammal ska jag tala om.

Fick ta fram virknålen och virka mig ett, för min aktningsvärda ålder, passande fodral. 

Ett turkost som matchade mobilens flick- färg. Så klart. Med blommor som matchade mamma- åldern. Så klart.

Måste ju åldras med värdighet vet ni. Hi, hi.

De fina mormors- rutorna med blomma i mitten har jag hittat hos Bautawitch. Där har jag hittat så många "vill göra projekt" så det slår ånga ur öronen på mig.

Ha det gott, gammal som ung.

Och kom ihåg att Kråksparkarna runt ögonen är bara skrattrester!

Kram Evelina

Ruskigt trevlig Halloween!

Älskar alla världens högtider! Halloween var inget jag hört talas om när jag var barn. Idag vet inte barnen vad All Helgona är för helg. Lika bra det tycker jag som har alldeles för många gravar att tända ljus på.

Mycket roligare att samla familjen och fira Halloween. Att få hänga med härliga sockertroll och känna hur underbart härligt det är att leva!

Och pyssla innan får jag också göra. Bara en sån sak! Virka pumpor eller nåltova ull till pumpaform går vilket som. Och lyckan var fullständig när jag äntligen efter två års trånande fick tag på små boktavsformar. Tjejen på hobbybutiken sa att de tagit in formarna igen eftersom det var så stor efterfrågan. Fast jag har bara frågat 17 gånger så det är nog någon mer som också ville ha formar... Hoppas jag. 

Hur som helst har jag hela alfabetet nu och kan nåltova vilka ord som än tigger om att bli för- ullade.

Ha det riktigt gott och skaffa dig en rejäl skrämselhicka!

Kram

Höstrusk

Regnet öser ner och har gjort så hela dagen. Vad kan man göra annat än hänga i soffan med ett öga på TVn och ett öga på virkningen i händerna? Tyvärr säger nämnda händer ifrån och vill inte virka mer.

Då får man titta på lite sommarbilder och minnas hur härlig sommar vi haft. 

Familjen tillbringade några fina dagar på västkusten. Då bodde vi på ett helt fantastiskt fint B&B i Bergsäter några kilometer från Falkenberg. Ägarna hade ordnat till sitt hus med stor uppfinningsrikedom.

Kolla bara hur de lagt poolen halvvägs in i uterummet

De berättade att framåt sensommaren när det blev svalare drog de pooltäcket fram till väggen. På det sättet förlängde de badsäsongen. Gissa om jag sedan dess bearbetar maken för någon liknande byggnation här hemma! 

Lika imponerad som jag var av poolen blev jag av deras vedförvaring.

Visst är det fint? Istället för att försöka gömma undan veden har man valt att stapla den mitt i trädgården och skapa ett blickfång genom trälådan med pelargonen. 

När vi var på detta fantastiska ställe virkade jag mig en liten lätt sjal att ha på stranden. Min trista nacke tycker att havsbris är ett otyg.

Jag blev riktigt nöjd med den, fast det fick bli en nödlösning med blommor längs kanten. Meningen var att det skulle bli en trekantig nätsjal (mönstret hittade jag på bloggen "70 % garn".) Fast när jag köpte garnet måste jag ha tänkt helt fel för det räckte inte på långa vägar. Därav blomraden längst ner. (Om du vill ha beskrivning på blomman finns den på bloggen "Syrum".) Det syns inte på bilden, men den faller snyggt runt halsen. Tyckte det var bättre att fota den i strandgräset än på mig i bikini. Det är en syn som inte bör förevigas. Så kan vi säga.

Men nu är sommaren sedan länge förbi och sjalen undanstoppad i väntan på nästa sommar. Men en sjal vill jag ha. Därför har en för hösten passande nätsjal tillverkats i garnet "Garbo" från Järbo garn. 

Den här gången räckte garnet hela vägen. Jag dekorerade ena snibben med en ullblomma jag nåltovat. Sydde i ett matchande sidenband i blomman och knöt fast på sjalen. Lätt att ta bort om jag vill ha något annat istället!

Ha en fortsatt skön söndag i höstrusket!

Gå- bort present, eller en anti- spökgaranti

Ikväll är det dax för en after work hemma hos en go jobbarkompis. För att undvika att mor min vänder sig av skam i sin grav och börjar hemsöka mig tänkte jag se till att ha en värdinnegåva med mig. Värdinnegåva, jag bara älskar ordet! Visst ger det lite extra klang åt blomkvasten eller vinflaskan? Nu har jag inget vin att ge bort och blommorna i den lokala Ica- butiken var bara för trista. Men nöden är uppfinningarnas moder, så jag köpte nötter och en glasburk. Väl hemma rostade jag nötterna och pimpade burken under tiden.

Fina snören från gömmorna och en skylt av cernitlera som jag stämplade bokstäver på. Skylten var rak från början, men jag var så ivrig att pröva om min idé fungerade så jag tog den från plåten lite för tidigt. Därför är den liiite krokig. Hoppas värdinnan ser det som charmigt:)

Om du också blir vansinnigt sugen på att rosta nötter så gör som följer.

Smält en matsked smör i stekpannan och häll i 400 gram blandade nötter. (Jag tog lika delar sötmandel, pistagenötter, valnötter och chasewnötter). Tillsätt en tsk chili- flakes, 2 tsk råströsocker, 2 tsk havssalt och 2 tsk rosmarin. Rör tills sockret smält och nötterna blivit lätt rostade.

Jag gav alla kryddorna en omgång i kryddkvarnen jag köpte i somras när vi råkade komma förbi fabriksförsäljnigen i Skeppshult. 

Bara älskar den! (Bilden har jag lånat från Verner&Verner.) 

Och med det blev bloggen en  matlagnings- blogg. Är väldigt tillfälligt, jag lovar!

Ha det gott!

Gaahh

När mina sockertroll var här sist och fick varsitt hårspänne virkat till sig passade Lillsessan på att lägga in en beställning på en "hatt". Efter en liten omständlig förklaring (4-åringar ger omständliga förklaringar)  stod det (sol)klart att det var en solhatt som önskades. "Min favoritfärg är lila och Storsessans är rosa" sa hon med ett spjuveraktigt leende. Och med det hade faster plötsligt samtyckt till virkning av två solhattar. Men Lillsessan var på generöst humör och förklarade att jag behövde inte stressa. "Du kan komma med dom på söndag", sa hon med sin allvarligaste min. Det här var på onsdagen.... Tar nog lite längre tid sa jag.

Glad i hågen for jag till den stora staden för att införskaffa garn i önskad färg. Mönster? Nej det kan ju inte vara så svårt tänkte jag, googlade runt lite för inspiration och så satte jag igång. 

Det var nu gaahhandet började. 

Till en början gick det riktigt bra, men så brakade det lös. Garnet delade sig och jag räknade fel och fick repa upp otaliga gånger. Till sist hade jag fått till en hyfsad ide' om hur det borde vara. Provade med jämna mellanrum på en tålmodig son. Lite stor är nog Storsessans hatt kom jag fram till men mindre blir svårt att få till. Lite resår får lösa problemet resonerade jag. Och så fortsatte jag med Lillsessans hatt på samma sätt. 

Vet ni vad som är dumt med att virka två hattar parallellt? Jo, för om man gör fel på den ena blir det garanterat fel på den andra. Storsessans hatt blir ju lite stor, borde inte Lillsessans bli det också då kan man tänka? Näpp, den blev för liten. Har räknat fel på typ två varv med fasta maskor. Det är ett stort gaahh för lite för stort kan man fixa, men för litet? Kan ju inte gärna be sockertrollet att krympa.

Så nu är det bara att repa upp alla stolpvarv, göra om och göra rätt. Sedan kan jag börja klura på hur jag ska få till brättet. Den nöten har jag nämligen inte knäckt än.

Så Lillsessan, din hatt kommer på söndag, men jag vet bara inte vilken söndag det blir. 

Gaahh

Bara lite till

Det börjar ta sig! 

Vad gör man nu då?

Blockar, pressar eller sover på den en natt? 

Något sätt att platta till den ska jag nog komma på!

Kram Evelina

Till en vän

Idag ska jag och några jobbarkompisar uppvakta en arbetskamrat som fyllt jämt. Jag fick, eller om sanningen ska fram så tiggde jag mig till, uppdraget att ordna med blommor och kort. Mitt roligaste när det är födelsedags time! 

Naturligtvis måste jag dyvla på det arma födelsedagsbarnet en egenhändigt gjuten betongkruka! 

Jag gillar den lite lägre varianten av kruka mer och mer. Och vad gifter sig bättre med betong än taklökar? Himla tur att det är så eftersom dom ska vattnas sällan, och jag liksom missade den lilla detaljen att göra bottenhål... Ja, ja man kan ju inte lyckas vare gång:)

Hoppas jubilaren blir nöjd ändå.

Jag är väldigt nöjd med den lilla fågeln. Vet inte vilken i ordningen det är som jag gjutit och äntligen satt näbben kvar när jag plockade ut den ur formen! Tänk att en sådan lite krabat kan ställa till det så.

Paketet på gratulationskortet är gjort av tyg och satinband. När jag gör kort brukar jag mest använda hobbykartong eller papper för scrapbooking, men nu hade jag inte rätt stil hemma. Det är väldigt många rosa, ljusblå och blommiga papper i min pysselhörna. Så där lite romantiska och fluffiga! Inte alls rätt stil för mottagaren. Så då fick jag tänka utanför ramarna. Jag strök vlieseline på baksidan av tyget innan jag klippte ut själva paketbiten för att det inte skulle fransa upp sig. Funkade över förväntan så nu måste jag nog hitta på en massa andra saker att göra på samma sätt! 

Tror bestämt att den här semestern blir för kort den också:)

Hoppas solen lyser på dig och att du har något kreativt projekt i dina händer! 

Kram

Faster kan allt

I alla fall om man lyssnar på mina brorsdöttrar! Igår fick faster hämta flickorna från förskolan och sedan hade vi altanhäng hela eftermiddagen. 

Mellan poolplask, vattenkrig och mellis passade tjejerna på att tala om att jag gärna fick virka lite. (Eller sy som storasyster envisas med att kalla det!) Något rosa och lila. Svag som jag är för mina sockertroll plockade jag naturligtvis fram virknålen och lämpligt garn. Fick bli små hårspännen, ville ju bli klar innan mor och far kom för att hämta hem sina teningar.

Både storasyster och lillasyster blev nöjda!

Men lite bekymrade var dom över att kusinen, min son, inte fick något virkat.

Det gör inget sa han, mamma virkar i alla fall bara blommor, fjärilar och sånt där tjejigt.

Hmm, jag får nog klura på hur jag kan virka till något från Maine Craft. Det är som bekant väldigt kubformigt så det återstår att se om jag går i land med det:)

Ha det fortsatt gott i sommarvärmen!

Kram,

Evelina

Ett växtliknande beroende- eller en överraskande blogglust

Plötsligt händer det, jag kan inte låta bli. Eller sluta heller för den delen.

Jag. Bara. Måste. Fortsätta. Vika.

Kusudama blommor kan man ju inte få för många av som tur är. 

Och så svalt som det är just nu, så vill trädgården inte riktigt blomma så där fint som jag vet att den kan. Då får jag njuta av ett gäng japanska pappersblommor istället. Det Går alldeles utmärkt och lukt- och pollenfria är dom också. Inte något minus för allergiska mig. 

Om du skulle drabbas av samma obändiga lust att vika blommor som jag slagits av så finns det bra filmer på youtube som visar hur man viker. Men se upp, det var så jag fastnade. Klart beroende framkallande:)

Se där ett nytt inlägg i min lilla blogg. Det var länge sedan. Men nu det mest spännande av allt. Kommer bilderna att synas? 

Kram Evelina