Oj då!

Pratade med en av mina kära bröder (jag är lyckligt lottad med två, något yngre, bröder). Skämdes lite när han sa; "Du syrran det händer inte mycké på din blogg". Pinsamt sant...
Har varit lite mycket med sjukdomar, studier och 13 utvecklingssamtal på 8 dagar. Kort sagt så kom livet mellan mig och bloggen.
Men ett inlägg gör ingen blogg så nu blir det skärpning för en rodnande Madam Piggalopp!

Mitt i allt annat ståhej har jag i alla fall virkat färdigt en halsduk.

Det är en gräslig gammelrosa färg, men eftersom jag inte virkat sedan syslöjden i åttan tyckte jag det var bäst att använda arvegarn. Påminner lite om farmors fönsterlöpare;) Fast den var så kul att göra så jag har köpt ett grått garn och börjat med en till. Börjar bli en mästare på stolpar! Sen att just den här har en stolpe mer i slutet än i starten är det ju ingen som behöver veta!

Har också släpat med familjen på helg-loppis. Lite fyndat blev det.

Korgen rymmer nu massa satsumas, träfatet ska bli vitt och de små ljusstakarna ska bli fötter till tallrikarna. De två "julgranskulorna" har jag ingen aning om vad jag ska ha till. Dom var bara så läckra!


Ha en riktigt skön söndag!
Det är hög tid för mig att svänga ihop en liten kaka till maken och sonen som spelar kupp i hällregnet!

Nu står hösten för dörren.

Här om dagen fick jag för mig att pröva om jag kunde göra en dörrkrans med mossa. Det gick alldeles utmärkt och såg inte så pjåkigt ut. Dessvärre råkade sonen ta i lite väl mycket när han stängde ytterdörren och hela rasket föll ner i trappan och blev lite ruffsig. Kransen alltså, sonen var tack och lov på insidan.
Idag när regnet inte föll i kaskader tyckte jag det var läge för ett nytt försök.
Snälla grannarna hade precis kapat grenar på sin tuja så jag kunde norpa några kvistar att peta in bland mossan. Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Ibland blir det bättre!

 Blev inte alls så tokig om jag får säga det själv! Nu kanske någon ordentlig människa tänker att "Aja baja, inte får man plocka mossa i skogen på det där viset". Nej det är så sant så, om man inte som jag har turen att ha en alldeles egen moss-odling på tomten i form av en gammal gräns-mur. Jo, jo en del har det förspännt;)