Nytt kräver nytt, eller man är inte äldre än man virkar sig.

För en tid sedan köpte jag mig en ny mobil. En god vän till mig sa en gång att mobilen är den mest kapitalförstörande varan. Så sant. Kostar hur mycket som helst och behöver bytas redan efter ett par år. Min gamla mobil, som jag haft i drygt två år, började göra som den själv ville. Bland annat ringde den upp personer i min kontaktlista samtidigt som jag pratade med någon annan. Kunde bli väldigt komiskt ibland, men för det mesta bara pinsamt.

Så om inte för min skull, så för alla andra som någon gång gjort misstaget att ge mig sitt nummer var det hög tid för en ny. 

Valet föll på Sonys nya Xperia i en härlig turkos färg. Ska du ha den i svart eller vitt frågade den 20-åriga tjejen i kassan och såg väldigt skeptiskt på mig när jag istället bad om en turkos. Var tydligen 25-årsgräns på den färgen. Ska du inte ha något skal sa maken som var med som teknisk support. Du är galen sa jag, då syns ju inte färgen. 

Men något slags skydd är ju bra att ha, inte minst när nallen slänger runt i handväskan, modell flyghangar. I det längsta försökte jag få låna sonens mobilfodral som jag virkade åt honom strax efter jul och som han sällan använder.

Tycker nog att mammor kan ha mobilfodral som ser ut som en glad Minion. Nej du, sa sonen, gör dig ett eget med blommor eller nåt. Det passar dig bättre. Var tydligen någon åldersgräns på Minioner också. Det är inte lätt att bli gammal ska jag tala om.

Fick ta fram virknålen och virka mig ett, för min aktningsvärda ålder, passande fodral. 

Ett turkost som matchade mobilens flick- färg. Så klart. Med blommor som matchade mamma- åldern. Så klart.

Måste ju åldras med värdighet vet ni. Hi, hi.

De fina mormors- rutorna med blomma i mitten har jag hittat hos Bautawitch. Där har jag hittat så många "vill göra projekt" så det slår ånga ur öronen på mig.

Ha det gott, gammal som ung.

Och kom ihåg att Kråksparkarna runt ögonen är bara skrattrester!

Kram Evelina