Sockertroll och älvstoft

I veckan fyllde yngsta sockertrollet 6 år och ska firas med pompa och ståt denna dag! 

Lite pysselsug drabbade faster och hon knåpade ihop två födelsedagskort.

Fjärilarna har jag gjort med min underbara fjärilsstans. 

Älskar den! Visserligen det oslagbart dyraste jag köpt i pysselväg, men också det jag använt mest. 

Kort och paket, skrivböcker och annat har fått fjärilssvärmar över sig.

Den glittriga 6:an beställde sonen till sitt paket. Lill-kusinen har önskat sig en bilbana och av en händelse hade hennes stora kill-kusse en sådan liggandes som han växt ifrån. Ibland blir det bara hur bra som helst!

När jag satt där och knåpade kort på kvällskvisten hände det, JAG MÅSTE PYSSLA MER!!

En älvstoftsburk till sockertrollet måste jag göra. 

Som vanligt när en idé biter sig fast har man inte alltid de rätta grejorna hemma. Nu har jag ju aldrig låtit det hindra mig förut, så varför börja nu?

Föst behövde jag en burk. Finns säker massa tomma burkar i sopskåpet men ut dit orkade jag inte gå i mörkret. Tog helt enkelt min burk med bandstumpar.

Banden får tillfälligt boende i en plastpåse...

Sedan behövs en älva. Jag letade på Tingeling som målarbild på nätet och förminskade henne till lagom storlek i skrivaren.

Ritade av och klippte ut i ett tjockare beiget papper. Jag vill helst inte att silhuetten av älvan syns så mycket när lyktan är släckt.

Med hjälp av mitt osvikliga attack-lim satte jag fast Tingeling på insidan av burken.

Om du blivit sugen på att göra en egen är det nu det är dags att limma på vitt silkespapper runt hela burken. Nu hade jag inget silkespapper så jag tog lite mullbärspapper som jag hade liggandes i " bra-att-ha" lådan. 

Med decopagelim gick det väldigt lätt.

Sedan är det bara att strössla glitter på decopagelimmet runt om och vänta på att det ska torka. Se till att inte få glitter framför älvan. Jag har en utmaning till Er, försök Er på det här momentet utan att få glitter högt och lågt. Jag höll till i tvättstugan och vi kan väl säga att de rena underkläderna numera är ovanligt...flärdfulla.

Nu till det roligaste.

Dekorera.

Jag plockade ihop lite av varje från gömmorna och sedan gick jag bananas!

Blommorna är jag lite extra nöjd med.

Nu till sanningens minut. Hur ser det ut med batteriljus i och locket på?

Inte så pjåkigt om jag får säga det själv! 

Visst hade jag kunnat strössla glitter ända upp till locket. Jag hade kunnat kollat så snörena täckte hela vägen upp till gängorna. Jag hade kunnat limma blommorna lite längre ner så att de inte fastnar i locket varje gång man tänder och släcker belysningen. Visst hade jag kunnat gjort allt det där, men då hade den ju blivit bra på första försöket och då hade jag ju inte haft någon ursäkt för att göra en till. Man får inte vara dum!

Lill- sessan blev i alla fall glad. Fast hon blev lite besviken att Tingeling inte flög ut när hon öppnade burken! Lilla Sockerskorpan.

Kramar!

Back in business!

Då var det dax igen. Semestern är över och jag har hunnit jobba ett par veckor. Sommarvädret har ju som bekant varit lite småtrist. Men vad gör det när man får starta semestern med en vecka på Kreta? Sol, bad och god mat i gott sällskap. Vad kan man mera önska liksom?

Det här är också sommaren då familjen utökades med en lite Morris.

En liten dunboll till Sibir! Kärlek från första ögonblicket!

Mycket gos och bus har det blivit, lite mindre tid har används för pyssel. Matte och Morris har väldigt skilda uppfattningar om hur garn ska användas, så kan vi väl sammanfatta det hela.

Tur att det finns annat att pyssla med!

På mitt jobb har vi gjort en ganska stor omorganisation som bland annat innebär att jag och mina kollegor arbetar i andra lokaler. Många flyttlådor har packats i och packats upp igen. Lokaler har möblerats och disponeringen av olika rum har stötts och blötts. 

Det blev också fler nycklar att hålla ordning på. Eftersom jag ofta börjar tidigt på morgonen och är ruskigt morgontrött ville jag märka upp mina nycklar på något sätt. Hittade ett litet youtube klipp där en tjej målade nycklar med nagellack. Härmapa som jag är var jag ju tvungen att göra likadant.

 

Lite rosa, lite glitter, några blommor och fjärilar. Väldigt mycket jag. Det bästa är att det är lätt att ta bort med aceton om jag mot förmodan skulle få för mig att byta jobb. Men innan dess har nog lacket skavts bort av sig självt. 

När jag ändå hade ångan uppe gjorde jag mig ett nytt nyckelband. Det jag hade var så smutsigt och slitet att jag skämdes när någon skulle låna mina nycklar. 

Skönt att slippa skämmas! 

Bandet är virkat i två omgångar. Först virkade jag ett mörkrosa band med stolpar. (1 stolpe, 1 lösmaska, hoppa över 1 maska, 1 stolpe i nästa maska). Band nummer två är bara två varv med fasta maskor. Det bandet har jag sedan trätt in mellan stolparna i det mörkrosa bandet.

Det går säkert att virka något liknade i ett svep, men det är utanför mitt kunnande. 

Skriv gärna en kommentar om du vet hur man gör, och vad virktekniken i så fall kallas. Det är alltid kul att få lära sig något nytt! 

På jobbet brukar vi köpa in planeringskalendrar till oss pedagoger.

Ett bra arbetsredskap, men när ekonomin i kommunen är ansträngd går naturligtvis funktion före design. Helt i sin ordning, men lite lätt att ta fel när allas ser likadana ut. 

Funderare länge på hur jag skulle pimpa till min. 

Decoupage är både lätt och snyggt, men svårt på svart bakgrund. Stansa ut fina fjärilar och klistra på blir inte så hållbart. Foton är personligt men går lätt sönder.

Så där höll jag på och velade fram och tillbaka. (Ja ni hör ju, har haft alldeles för mycket dötid i sommar.) Till slut åkte symaskinen fram och jag sydde mig ett bokfodral.

Lite snett och vint blev det, brukar aldrig vara så noga när jag syr till mig själv. Varför är det så?

Det blev några spetssnuttar över när jag var klar. Inget går till spillo i det här huset så de hamnade runt kanten på en patentburk vars lock förolyckades vid senaste marmeladkokningen.

Nästan lika söt som marmeladen😃

Ha det gott i sommaren som nästan är!

Kram

Evelina

Hexagon- magi

Nu var det länge sedan bloggen uppdaterades. Lite kreativitet har infunnits sig nu och då, men det har liksom inte räckt till för att väcka lusten att skriva.

Men nu, nu har jag hittat ett så finurligt mönster på en kofta så nu måste jag dela med mig. Koftan virkas som en mormorsruta med stolpar och stolpgrupper men istället för att virka en kvadrat virkar man en hexagon. Eller rättare sagt två hexagoner som sedan sys ihop till en kofta. 

Mönstret kommer från en "sticka och skicka"- bok. Fast jag fick nys om denna finurliga sak i myspogrammet "Strömsö"  på SVT. Blev så inspirerad så jag blev tvungen att testa på en gång. Började spåna på hur mycket garn det skulle gå åt för att virka en kofta till mig själv. Och när jag sitter där och prov- virkar i arvegarnet efter mamma slår det mig att provlappen är en halv Skrållan- kofta! Bara att göra en likadan hexagon till. Dockmammor har jag ju i min närmsta omgivning! Av bara farten blev det en kofta till. 

Ett mycket trevligt sätt att använda två överblivna nystan på! Inte lika kul att fota när fotografen är trötter. Blev lite suddigt och dant men ni ser på ett ungefär hur resultatet blev. 

Om du inte hittat denna fantastiska modell ännu hoppas du hittar till programmet genom att gå till den här länken! 

http://svenska.yle.fi/artikel/2014/04/28/virkad-kofta-av-tva-sexkanter

Nu ska jag packa ner koftorna i ett paket och posta till dockmammorna. 

Kan ju verka besynnerligt när vi bor inom cykelavstånd till varandra och dessutom ska ses i helgen, men det finns en fullt rimlig förklaring, jag lovar!

Härom dagen rensade jag i förrådet och hittade en del saker jag sparat från uppväxten. Gratulationskort och liknande. Då kom jag ihåg hur otroligt glad jag blev som barn de få gånger det var post till mig i brevlådan. Så min plan är att göra fasters sockertroll lika glada! Hoppas det fungerar.

Om jag listade ut hur mycket garn som skulle gå åt till en kofta för undertecknad? 

Mycket garn, väldigt mycket....

Kram på Er,

Evelina

På håret.

Insåg just att jag har mitt myndiga livs första hel- lediga påsklov! Lyxigt. Har jag pysslat? Virkat? Pyntat? Näpp, jag har mest farit runt som ett skållat troll och försökt få lite ordning i huset. Maken och jag (mest maken) har börjat renovera sonens gamla rum. Tanken är att det ska bli ett kombinerat gästrum och kontor. Kontor, gästrum, sa jag till maken, är du inte riktigt klok? Det ska bli ett pysselrum till mig. Ska folk prompt sova över får de väl samsas med lim, garn och symaskin? Skämt åsido. Det kommer att bli skitbra om det blir som jag tänkt... Fast vägen dit känns lång när det är ett lager fiberväv och två lager tapet som ska bort. Fast lite kul är det att se vilka tapeter som satt uppe innan. Ett lager ljusblå från mitten av åttiotalet. Och så ett lager med randig tapet. Brunrandig. Med guldstänk.

Ränder a la Royal poop. Varför liksom?

Snart ett otrevligt minne blott. 

Summan av kardemumman är i alla fall att det i det övriga huset har spridits ett lager med slipdamm som jag fram till dags datum fört en mycket ojämn kamp med. Men nu så!

Något påskpyssla att tala om har det följdaktligen inte blivit. Om man inte räknar med mitt ihopkrafsande av påsk- outfit

På jobbet skulle vi ha lite påsktema sista fredagen före lovet. Barnen fick klä ut sig om de ville och vi vuxna skulle också påska till oss. Kärring är jag ju alla andra dagar så jag tyckte inte jag behövde göra saken värre. Hucklet, katten och kvasten fick stanna hemma. 

Istället piffade jag till håret lite extra😉

Äggen är de som jag visade i ett tidigare inlägg en annan påsk. Kycklingen har jag hittat mönster till i bloggen Skapligt enkelt. Och någon dag ska jag komma på hur jag länkar när jag skriver på plattan!

Ha det gott, och Glad Påsk om vi inte hörs av innan stora äggknäckar- dagen!

Kramar

Granar under barret

Ibland får jag bara pippedill på vissa saker. Som nu när jag julpyntar med granar högt och lågt.

Så här till exempel.

Allt började med de loppisfyndade håriga konerna. Bruna och murriga. Skulle bli fina i vitt tänkte jag och målade med en överbliven slatt grundfärg. 

Resultatet? Ser väl lite ut som ett samarbete mellan ortopeden och vägverket, men de är i alla fall inte bruna. 

Värmeljusstrutarna i metalltråd fick en dusch av kopparprayen och vändes upp och ner. Ser väl vem som helst att det är granar egentligen?

Jag har också vikt en bokgran. Biblioteket på skolan där jag arbetar brukar ge bort slitna böcker och då brukar jag plocka åt mig några för att kunna testa nya pyssel idéer. 

Om du också vill vika dig en fin bokgran, ta fram en bok som du aldrig mer vill läsa och ta bort pärmen.

Jag tog bort de första lite tjockare bladen också.

Sedan är det bara att börja vika varje blad.

Första vikningen.

Andra vikningen på samma blad.

Sedan är det bara att vika på så långt det går. 

Min bok hade ganska tjocka sidor så jag kunde bara vika 120 blad innan det blev för tight att vika in kanten snyggt mot bokryggen.

Skär bort eventuella återstående sidor och limma ihop första och sista sidan.

Nu har du gjort dig en bokgran!

Jag avslutade med att göra en topp- stjärna genom att limma ihop några sidor och stansa ut en stjärna med en figurstans. 

När jag fyllde år i sommras uppvaktades jag av bröderna och co med en hel drös figurstansar. Döm om min förvåning när jag insåg att jag inte hade en endaste liten stjärna samlingen. En väldigt bra ursäkt för ett besök till stadens hobbybutik! Då kom det med några papperskoner också. En av dessa fick sig en knappkostym och får tjänstgöra som knappgran hela julen.

Ha en riktigt fin fjärde advent nu!

Kram Evelina

Nedräknings- uppstart

Då var dax igen, nedräkningen kan börja! Första december. Tindrande ögon och julpirriga kroppar. På barnen alltså. Jag är faktiskt vuxen och då, då..... 

Längtar man precis lika mycket! När det kommer till jul blir jag nog aldrig riktigt vuxen.

Ett och annat julpynt smyger sig fram tillsammans med adventsstjärnor och polkagris- stinna adventsljusstakar. (Ja jag erkänner, jag är tillräckligt tokig för byta ut mossan mot polkagrisar. Enda kruxet är att de alltid är slut någon gång runt Lucia. Jag fyller på och fyller på, med det hjälper liksom inte.)

En liten krabat som fått komma fram ur julpyntslådan är snögubben som jag sydde för några år sedan. 

Några riktiga snögubbar ser det ju inte ut att kunna bli än på ett tag, så till lite tröst är han.

Beskrivning till snögubben återfinns i den här boken,

Har ett antal "Tilda" böcker. Finns så mycket fint att sy. Blev sugen på en tomte nu när jag plockade fram boken. Får se hur mycket tid vid symaskinen det blir före jul.

Om ni undrar varför min snögubbe ser lite moloken ut beror det på att han står instängd i en glasklocka.

Det är enbart för hans egen säkerhets skull. Katten tycks nämligen tro att det är en leksak avsedd för honom. Kanske får fixa en egen snöman till katt- busen i år?  

Kram

Lätt fånget, snabbt förgånget

Gillar smycken. Lite extra svag är jag för ringar. Tyvärr är det svårt att hitta ringar som passar fingrar av modell större. Nu är ju inte jag bangen att knåpa ihop en egen ring eller två. Har länge grunnat på hur jag ska göra själva ringen. De stommar som finns att köpa är liiite aningens små till mina tjockis fingrar. Klart fall av diskriminering av tjocka fingrar;) Grejen är att jag skulle vilja ha en modell som jag kan utgå från. På det sättet skulle jag inte behöva hitta på olika ringlösningar för varje idémodell som poppar upp i huvudet när jag minst anar. Så för ett par veckor sedan gick det upp ett Liljeholmens. Brett läderband som limmas ihop till rätt omkrets. Skarven superlimmade jag kant i kant på en liten metallbricka. 

Syns inte så där jätte tydligt på bilden hur jag gjort, men Ni är kloka och förståndiga människor så ni förstår ändå.

För att testa idén limmade jag på en snygg knapp.

Efteråt ångrade jag att jag inte sydde i en silvertråd i knapphålen. Går ju alltid bra att vara efterklok.

Idag hade jag ringen på mig i ungefär 32 minuter innan jag stoppade handen i jackfickan för att ta fram nycklarna och sedan var det ingen knapp på ringen något mer. Fast nu kan jag förstås sätta dit den där tråden... Eller så bestämmer jag mig för att en svart läderring är skitsnyggt.

Tröstar mig med att fundera på pimpning av helgens loppisfynd istället.

Ska konerna vara vita eller guldiga? Det är dagens huvudbry. Tur att det inte är värre saker jag behöver bry huvudkontoret med:)

Kram på er!